Från magkänsla till mätbar effekt

Socialt arbete har traditionellt byggt mycket på behandlarens känsla, ”utifrån min erfarenhet så tror jag att det är såhär”.

– Tidigare har vi inte haft tydligt mätbara arbetsmetoder. Men sedan vi började med självskattningar har vi fått ett sätt att mäta vilken effekt vårt arbete faktiskt har. Både som team och för mig som enskild behandlare ger det en indikation på papperet att det vi gör gör en skillnad, säger Kristina Carlsson FFT-behandlare på Ungdomscentrum i Uppsala Kommun.

Socialtjänsten i Uppsala kommun är uppdelad i två avdelningar: Myndighet och utredning och Råd & stöd. Ungdomscentrum tillhör Råd & stöd-enheten. Totalt arbetar 22 personer, socionomer och sjuksköterskor, med ungdomar som hamnat i missbruk och/eller kriminalitet, i åldrarna 12-21 år. Helena Nyberg, enhetschef, berättar:

– Våra uppdrag kan komma från lite olika håll. Vi kan få in uppdragen från skola eller från myndighetshåll, ibland är det föräldrarna som hör av sig eller så kan ungdomen själv ringa hit och be om hjälp.

FFT – funktionell familjeterapi – har man använt som metod inom delar av enheten sedan 2003, och 2008 började man använda Journal Digital (JD) som verksamhetssystem, och i och med det började man mer systematiskt använda självskattningsformulär i det dagliga arbetet.

– För de som redan arbetade med FFT, där självskattningar är en del av metoden, var det enkelt att börja arbeta med Journal Digital och se fördelarna med detta sätt att arbeta. På andra håll i verksamheten har det varit lite mer trögt att få igång användningen av JD. Det handlar om att få behandlaren själv att inse fördelarna med detta sätt att arbeta, berättar Helena.

Kristina pratar om terapeutvariabeln! Hur viktig behandlarens syn på skattningarna blir för att klienten och dess familj ska känna sig motiverade att fylla i dem.

– Vissa behandlarare som inte är så vana att använda skattningar drar sig för att ta med dem i behandlingsarbetet. Och det är klart, att om man själv är osäker på hur man ska använda dem, så är det inte lika lätt att sälja in dem till klienterna och deras familjer. Men när man väl har förstått hur mycket nytta man har av skattningarna i sin kliniska vardag, hur mycket hjälp man har av dem i sin hypotesbildning och i det fortsatta behandlingsarbetet, då vill man inte arbeta utan dem. Så mycket ligger hos behandlaren, när det gäller att få med sig klienten och familjen på att fylla i skattningarna. Det är vad vi kallar terapeutvariabeln!

På frågan vad som är den största skillnaden i sättet att arbeta, jämfört med hur de arbetade innan, ler Kristina och säger:

– Det är just det att de få gånger vi idag har familjer som av någon anledning inte fyller i skattningarna blir jag lite handfallen. Det tar fler träffar innan jag och familjen har ringat in vad som är viktigt att jobba med. Skattningarna har blivit en sådan självklar del i vår arbetsprocess, och ett sådant viktigt verktyg för att få fram snabba hypoteser, att vi blir helt ställda när vi inte har det verktyget.
Helena tillägger att detta inte bara är av värde för den enskilde behandlaren, eller arbetsgruppen, utan också något som kan användas uppåt i organisationen.

– Det kan vi till exempel se när vi varit hotade av neddragningar. Där vi har kunnat visa bra resultat, som i våra FFT-team, där har vi heller inte blivit drabbade av några neddragningar. Resultaten från skattningarna visar våra uppdragsgivare att vårt arbete faktiskt har effekt, och det påverkar såklart deras beslut runt vår verksamhet.

Dela:

Fler nyheter:

Meny